Året var 1959

Året var 1959.

Året som skulle bli starten för ett livslångt intresse.

Min farbror Ove Nilsson även känd som ”Bryggarn” var medlem i Vellinge Brevduveklubb 29, förärade mig mina 6 första duvor, det var duvor med obestämd ras och utan ringar. Jag tog hem duvorna hade de instängda i en bur två veckor på taket. Jag minns än idag spänningen och den otroliga nervositeten när buren skulle tas ned och duvorna släppas ut. Några försvann direkt men tre eller fyra kom tillbaks.

Nog om detta, på vårt koloniområde fanns en annan duvodlare vid namn Frans Johanesson som var medlem i Limhamn klubb 10, även han skänkte mig några duvor. Frans frågade även mig om jag inte skulle bli medlem i klubben, självklart svarade jag.

Jag blev medlem i Limhamns BK, tävlingarna började och utan tillstymmelse till priser, men det var bara att hålla ut – duvorna kom hem i alla fall!

 1965

Blev slutet för karriären i Limhamns BK, duvslagen på kolonierna skulle rivas och bostäder skulle byggas på platsen.

 1969

En dag var jag ute och körde med bilen och kom förbi ett koloniområde på Velandergatan i Kulladal, såg genom bil fönstret att duvor flög runt där.Åkte förbi där ett par gånger och tittade innan jag beslutade mig för att gå in och prata med gubbarna, frågade om det inte fanns något duvslag till salu.

Mycket rigtigt, det fanns slag till salu, betänketiden blev kort då jag bestämde mig ganska omgående och till helgen var jag ägare till ett femtiotal duvor och ett duvslag.

Föreningen hette Värnhems BF 44, efter tre års tävlande med måttliga framgångar fick jag äntligen ett första pris med duvan 44 69 034, ja då var det dags att flytta ännu en gång.

Nu bar det iväg till en av Sveriges bästa föreningar (tävlingsmässigt) enligt mitt tycke.

 1972

Flytten gick till Malmö BK 13, har sedan dess varit medlem i föreningen. Duvslag och några duvor fick följa med, fler duvor kom ifrån Ture Körner och Bengt Nilsson BF Spurt.

1973

Investerade jag i tio ungar från F. Beziza, bland dessa var det ett par som kom att bli ett av mina bästa avelspar någonsin, hanen var av härstamning Fabry och honan Huysken Van Riel.

Intresset för duvorna började stegra ordentligt, kollade i all magasin jag kom över ifrån Belgien – landet där alla original finns! Ett namn dök upp i prislistor och på mångas stamtavlor – Andre Vanbruane. Valet för mig var enkelt när jag skulle köpa duvor i Belgien, tog telefonen och ringde till Vanbruane, som tur var fanns ett av hans barnbarn på plats som kunde engelska, beställde fyra ungar efter hans avelspar.

 1977

Efter tävlingssäsongen begav jag mig iväg till Belgien för första gången för att hämta hem dessa fyra ungar.

 Året efter var det åter dags igen att ge sig av på en ny resa till Belgien, ännu en gång besökte jag Vanbruane för att kompettera min redan gedigna samling.

Nu hade jag duvor efter Belgiens bästa duvor som: ”Elektrik” – ”Dokus” – ”Pau” – ”Olympiad” – ”De 120000” med flera, Vanbruane som gick under smeknamnet ”Mr Barcelona”.

De följande åren besökte jag storheter som Emiel Deweerdt, Roger Verecke, Ralf Desal mfl.

Året flöt iväg och mina resultat blev bättre och bättre, jag gjorde en del kryssningar med duvorna från Deweerdt x  Verecke som blev väldigt lyckade.

 1983

Året då jag vann mitt första distriktsmästerskap, ett mästerskap som jag än i dag värderar väldigt högt eftersom de absolut bästa genom åren i Malmö var med och tävlade.

Nu hade jag insett var de bästa duvorna och odlarna finns, det var en sådan stor skillnad mellan Sverige och Belgien att det inte finns på ”kartan”!

Jag fortsatte att åka till Belgien ett par gånger varje år, men då också som representant för Versele Laga i Sverige – Norge och Danmark.

Tyvärr fick duvorna stå tillbaka något under de åren.

 1994

Tog jag fram ett trettiotal ungar efter mina äldre duvor och satte dem i ett speciellt slag för att göra omstart 1995. Ibland blir det inte som man själv vill, vintern 1994 fick jag besök av mård som rensade alla duvorna förlorades!

Jag var nu på väg att sälja slaget och sluta med sporten, då min gode vän Lennart Lindgren ringade 50 ungar till mig och sa varsågod!

Denna fin gest gjorde att jag fortsatte inom sporten. Nu var det dags att sikta framåt igen, i samma veva hade jag blivit sjuk så nu fanns det tid och en bra anledning att satsa på duvorna igen.

En god vän på Marimans duvfoder såg till att jag kunde köpa 5 st Desmeth-Matthys och 5 st Flor Engels duvor.

Vid denna omstart blev mitt intresse om möjligt ännu större, under åren som jag rest i Belgien har vännerna blivit många i duvornas förlovade hemland.

Efter fem års kämpande med dessa duvor började resultaten så sakteliga komma, men något saknades, sagt och gjort iväg till Belgien igen!

Jag hade läst om två odlare som hade stora framgångar på endagars tävlingar, de var Gaby Vandenabeele och M & G Casaert.

Den första jag besökte var Vandenabeele där jag fick se alla hans avelsduvor som ”Wittenbuik” – ”Turbo” – ”Goldfinger” mm, blev intreserad av en hane men den blev för dyr, fick en katalog som jag senare kunde beställa vad jag ville ha.

Efter besöket hos Vandenabeele bar det iväg mot Nechin och till Casaert, fick där se ett antal imponerande duvor som ”Nasdaq” – ”James”, efter en del diskussioner kunde jag beställa två syskon till dessa fantastiska duvor.

Året efter hämtade jag dessa duvor, en dotter till Vandenbeeles ”Goldfinger” helbror till ”Wittenbuik”, en hona och en hane efter Casaerts ”Limoges King” alltså fader till ”Nasdaq” och ”James”.

Dessa duvor är nu basen i min nuvarande stam.

Jag måste återkomma till kvalitén på duvorna och odlarna i Belgien, jag är övertygad om att hemligheten bakom detta är att man betraktar sina djur som individer och inte som en flock, man anpassar varje duva till speciella tävlingar och sträckor som oftas går över hav och berg!

 Nog om detta, jag kommer att fortsätta mina resor till Belgien på jakt efter lämpliga inslag till mina redan fantastiska duvor.

Av en tillfällighet ser jag ett referat i en bok om en tjej som tagit över sin fars duvor efter hans död, fadern som var veterinär och bekant med bröderna Janssen i Arendonk- Monic Nijs är namnet på tjejen. Fadern hade redan börjat att inavla på Jansen duvorna som var direkt från bröderna och några inköp från Holland, där många Jansenduvor finns.

Nu har Monic Neijs en av de renaste stammar av Jansen duvor som finns. Två linjer som hon huvudsakligen avlar efter är ”Elfpender” linjen, en fin blå vitpennad elvapennad hane, den andra linjen var efter ”Stier”, hamrad vitpennad hane. Dessa duvor är oerhört vitala och starka. Då jag fick tillfälle att införskaffa två duvor direkt från Monic efter dessa inavlade Jansen slog jag till direkt. Det var ett gyllene tillfälle att införskaffa dessa och slå in på min Casaertlinje, vilket i botten också finns Jansenduvor.

Det blev fler inköp från Casaert, Vandenbeele, Van Loon, Ally Norbert under åren allt med tanke påp hur de själva avlar i Flanderns Conection. I min ständiga strävan att hitta något bättre eller något jag har nytta av läste jag om en man som kallas för Mr Perpignan, ju mer jag kollade upp hans enorma resultat ju säkrare blev jag att detta måste vara något speciellt. Efter mitt senaste besök i Belgien blev övertygelsen besannad – en hane följde med hem till Sverige – ”Thats It”